Alessandro Altobelli föddes i Sonnino söder om Rom 1955. Han kom till Inter som anfallare 1977 efter några år i andra lag och stannade till 1988. Han var en mycket snabb och effektiv forward.

Altobelli spelade 466 matcher för Inter och gjorde 209 mål. 1980 var han en viktig spelare när Inter vann scudetton och två gånger blev han också cupmästare.

I det italienska landslaget var han med i laget som vann VM 1982, där han gjorde ett mål i finalen när han hade hoppit in som avbytare. Han medverkade också i VM 1986. Totalt spelade Altobelli i 61 landskamper och gjorde 25 mål.

Faas Wilkes, 1923-2006, eller Servaas som han hette, var en holländsk mittfältare i det starka lag som Inter hade under början av 50-talet. Han kom till Inter 1949 och spelade fram till 1952. Han fick därför aldrig vinna någon scudetto till skillnad från kollegorna Nacka och Nyers. Men Wilkes var ändå en stjärna åren innan och gjorde 47 mål på 95 matcher.

Han var otroligt effektiv i landslaget där han på 38 landskamper gjorde 35 mål. Det hade kunnat bli fler landskamper, men precis som i Sverige tilläts inte proffs att vara med i landslaget, så Wilkes fick inte spela nationellt under åren 1949-56.

Istvan Nyers, 1924-2005, var en effektiv forward i Inter på 50-talet. Nyers föddes i Frankrike men var ungersk medborgare. Han spelade fotboll i Ungern. Tjckoslovakien och Frankrike innan han värvades till Inter 1948.

I anfallet tillsammans med Nacka Skoglund och Lorenzi vann Nyers Serie A 1953 och 1954. Han gjorde helt fantastiska 133 mål på 182 matcher för Inter. Efter den andra ligasegern 1954 lämnade Nyers Inter och spelade med ett antal andra klubbar fram till 1961.

Nyers gjorde bara två landskamper för Ungern men räknas ändå som en av de bästa spelarna i landets historia.

Lennart Skoglund eller Nacka som alla säger föddes på Söder i Stockholm 1929. På 40-talet spelade Nacka i Hammarby och hade därefter även en kort sejour i en annan stockholmsklubb. Det stora genombrottet kom när han gjorde succe i VM i Rio 1950 där Sverige kom trea. Han var grym i turneringen och fick smeknamnet Den vajande majskolven, mycket beroende på sitt utseende med blond 50-tals-frilla.

Inter fångade Nacka direkt efter VM Under sina år i laget vann han Serie A två gånger, 1953 och 1954. Tillsammans med Istvan Nyers skapade Nacka en mycket stark offensiv i Inters lag på 50-talet. Nacka spelade 246 matcher för Inter och gjorde 57 mål.

I landslaget gjorde han alltså succe i VM 1950. På 50-talet hade en Sverige en regel som gjorde att proffs inte fick spela i landslaget vilket gjorde att Nacka bara fick 11 tillfällen till landslagsspel. En korkad regel som hävdes inför VM i Stockholm 1958 där Nacka tillsammans med bland andra Nisse Liedholm och Gunnar Gren kom tillbaka och gjorde Sveriges bästa insats någonsin i VM. Efter en fantastisk seger mot Väst-Tyskland i semifinalen, där Nacka gjorde ett mål, mötte laget Brazilien i den klassiska finalen. Brazilien vann ju visserligen men Nacka och de andra visade att den generationen i landslaget kanske var den bästa genom tiderna.

Efter tiden i Italien, där Nacka även spelade för Sampdoria och Palermo, återvända han 1964 till Hammarby. Nacka var inte kanske inte i samma slag som tidigare, men kunde ändå underhålla med sina dribblingar och klacksparkar. Tillfället när han satt en hörna direkt i mål är en svensk klassiker.

Nacka festade ju hårt och brydde sig inte så mycket om planering. Från att ha varit superstar med filmstjärnestatus på 50-talet gick det tyvärr utför efter några år i Hammarby och till och med i Kärrtorp. Nacka levde i fattigdom och alkoholism när han gick bort 1975. Som ett minne över Nacka finns idag en staty på Katarina Bangata nära Nackas Hörna som är ett litet torg på Söder. Nacka Skoglund var den störste individualisten i svensk fotboll genom tiderna. Både på och utanför planen.

Giuseppe Meazza,1910-1979, var 30-talets kanske största fotbollstjärna. Han var den första italienska spelaren som blev känd i hela världen, och räknas än idag av en del som den bäste Inter-spelaren någonsin. Meazza van ligan tre gånger, 1930, 1938 och 1940 och cupen 1939. Som fruktad målskytt vann han skytteligan tre gånger på 30-talet. Totalt spelade Meazza 286 matcher för Inter och gjorde hela 195 mål.

I landslaget skapade han sin största internationella berömmelse i det starka lag som VM både 1934 och 1938. Även i landslaget hade Meazza ett bra målsnitt med 33 mål på 53 landskamper. En kul anekdot är när han i semifinalen mot Brazilien 1938 tappade byxorna när han skulle lägga en straff. Han drog oberörd upp brallorna och satte straffen lugnt.

San Siro-stadion i Milan är officiellt döpt efter Meazza som en hyllning. Även om de flesta fortfarande ändå säger San Siro.

Giuseppe Bergomi förddes i Milano 1963. En lokal kille i det geografiskt så spridda Inter. Han spelade stabil back i laget mellan 1981 då han var 17 och den yngste spelaren dittills, fram till 1999.

Bergomi gjorde 756 matcher i laget och är med det är den spelare som har spelat för Inter flest gånger. Han gick under smeknamnet Lo zio, ungefär farbror, på grund av mustachen han hade som yngling och även för sin mognad som ung. En gång, 1989, var han med och vann Serie A.

I landslaget var Bergomi given och gjorde 81 landskamper och var kapten i laget många av dessa. Han var som ung med i laget som vann VM 1982 och spelade även 1986 och 1990.

Luis Suarez eller Luisito föddes i La Coruna i Spanien 1935. Han var redan en etablerad spelare i Spanien med två ligatitlar med Barcelona och hade fått Guldbollen 1960, när han köptes av Inter 1961 för 250 miljoner lire.

Hos Inter blev en superstjärna i det i övrigt stjärnspäckade laget och fungerade som spelfördelare på mittfältet. Han brukade ofta spela fram Jair och Mazzola med fantastiska inlägg vilket var en viktig del av Inters offensiv.

Han spelade 328 matcher fram till 1970 och gjorde 55 mål. Suarez var med i tre vinnande uppställningar i Serie A och vann Europacupen två gånger.

Luis Suarez spelade i det spanska landslaget vid 32 tillfällen och gjorde 14 mål. Han var bland annat med i det spanska laget som vann EM 1964.

Efter spelarkarriären fortsatte Suarez som coach både i klubblag och även som ansvarig för det spanska ungdomslandslaget som var framgånsrika på 80-talet.

Jair da Costa föddes i Brazilien 1940 och var anfallare i Inters lag på 60-talet. Han kom till klubben 1962 och spelade fram till 1972 med undantag för säsongen 1967/68 då han var ett år i Roma.

Jair spelade 260 matcher och var med i de fyra vinnande lagen i Serie A och vann Europacupen två gånger. Totalt gjorde Jair 69 mål för Inter. Spelade ofta i anfallet med Sandro Mazzola och hade ett fint samspel med spelfördelaren Suarez på mittfältet.

Jair fanns med i det brasilianska landslaget som vann VM 1962.

Aristide Guarneri föddes 1938 i Cremona och spelade back i Inter mellan 1958-67 och igen 1970. Därmed var han med och vann ligan tre gånger och Europacupen två.

Guareri var en stor och kraftfull back och en del av Inters mycket starka försvar med Facchetti och Burgnich som var mycket svårt för motståndarna att ta sig förbi.

Aristide gjorde 22 landskamper och var med i landslagstrupperna i VM 1966 och i vinnarlaget i EM 1968.

Mario Corso föddes i Verona 1941 och spelade som mittfältare i Inter under storhetstiden på 60-talet.

Han debuterade mycket ung redan 1958 och spelade 502 matcher för laget fram till 1973 och gjorde 94 mål. Under åren i Inter var han med och vann de fyra ligatitlarna och de två segrarna i Europacupen på 60-talet. Efter tiden i Inter spelade han ett par år i Genua.

I landslaget debuterade Mario 1961 och spelade totalt 23 landskamper. Under sin karriär gick han bland annat under smeknamnet Mandrake. Efter tiden som aktiv spelare gick han över till coaching och har bland annat varit coach i Inter under en kort tid. Idag arbetar han inom Inters organisation.

Angelo Domenghini föddes 1941 i trakten av Bergamo och var en anfallare i Inter under 60-talet.

Han kom till Inter från Atalanta 1964 och spelade 164 matcher för laget fram till 1969 och hann med 54 mål under tiden. Han var inte med i alla de framgångsrika årgångarna i Inter på 60-talet, men vann Serie A två gånger, 1965 och 1966. Domenghini gick efter tiden i Inter vidare till Cagliari där han skapade ett vasst anfallspar med Gigi Riva. Senare gick han vidare bland annat till Roma och Verona.

Angelo spelade 33 landskamper och var med och vann EM 1968 där han gjorde ett mål i den första finalen vilket ledde till omspel och seger för Italien. Han spelade även i finallaget i VM 1970.

Roberto Boninsegna föddes i Mantova 1943 och fick sitt genombrott i Cagliari. Där bildade han ett berömt anfall med Gigi Riva, innan han kom till Inter 1969. Han spelade 197 matcher fram till 1976 då han byttes till Juventus. Som en effektiv målskytt gjorde han totalt 113 mål för Inter.

Boninsegna vann bara ett mästerskap med Inter, 1971 men räknades som en av de bästa italienska målskyttarna i början av 70-talet. Han vann skytteligan både 1971 och 1972.

Roberto gjorde bara 22 landskamper men var med i VM 1970 där han gjorde Italiens enda mål i finalförlusten mot Brasilien och var även med i VM 1974. Efter karriären har han arbetat som tränare och också ägnat sig åt politik.

Giacinto Facchetti föddes 1942 i Treviglio i närheten av Bergamo i norra Italien. Ham debuterade precis som Sandro Mazzola 1961 och blev då back efter att ha börjat sin karriär som forward. Det var ett bra val eftersom Facchetti blev en av de bästa backarna i Italien och hela Europa. Han var med och vann ligan de fyra gångerna mellan 1963-71 och Europacupen två gånger. Dessutom var han kvar i laget när Inter vann cupen 1978.

I landslaget var Giacinto länge en nyckelspelare och hann med hela 94 landskamper där han i de allra flesta var kapten i laget. Segern i EM 1968 och andraplatsen i VM 1970 var de främsta meriterna.

Giacinto Facchetti var känd som en spelare som alltid var schysst och följde fair play, men var samtidigt en naturlig ledare både som spelare och senare i klubbledningen. 2004 blev han utnämd till president i Inter vilket är bland de högst ledarpositionerna en före detta spelare har nått. Giacanto Facchetti gick bort 2006 och Inter valde då att för första gången plocka ut ett tröjnummer, hans nummer 3, för att hedra minnet av sin ledare och stjärnspelare.

Cruz och Burdisso dribblar på träning.

Zlatan har inte kommit tillbaka från fiaskot mot Nordirland än. Men så mycket kraft han sparade i den matchen så kommer det nog bli explosivt spel mot Parma.

Tarcisio Burgnich föddes i Ruda 1939. Han kom till Inter 1962 och var tillsammans med Giacinto Facchetti superbackar i Inters superlag på 60-talet.

Burgnich vann Scudetton fyra gånger med Inter och hade även vunnit den en gång med Juventus 1961. Han var med i de två vinnande lagen i Europacupen på 60-talet.

I landslaget spelade Tarcisio 68 gånger, bland annat i VM 1966, 1970 och 1974 och fanns även med i mästarlaget från EM 1968. I semifinalen i VM 1970 gjorde han ett avgörande mål mot Väst-Tyskland i vilket var lite ovanligt med tanke på hans defensiva roll. Tarcisio Burgnich är en av de bästa backarna i Italiens historia.

Sandro eller egentligen Alessandro Mazzola födds i Turin 1942. Mazzola tillhörde det starka lag som Inter hade på 60-talet och var med och vann Serie A 4 gånger, 1963, 1965, 1966 och 1971. Han var även med i laget som vann Europacupen 1964 och 1965.

Under sin karriär gjorde spelade han 70 landskamper och var med i det italienska laget som vann EM 1968 och fick silver i VM 1970. Sandro vann skytteligan i Serie A en gång, 1965, och gjorde totalt 116 mål i högsta ligan. I landslaget konkurrerade han ofta med Gianni Rivera och ibland fick de dela på rollen och spela halva matchen var.

Sandro Mazzola var definitivt en av de viktigaste spelarna i generationen i Inter som dominerade italiensk fotboll på 60-talet.

Inter är ett klassiskt fotbollslag som jag kommer skriva om.