Verner von Heidenstam 1859-1940, föddes i Olshammar i Närke.
Heidenstam var en författare och poet och ledande bland de sk 90-talisterna. Han valdes in i Svenska Akademien 1912 och fick nobelpriset i litteratur 1916.
Verner von Heidenstam gick i Beskowska skolan 1869–76. Han bodde sedan utomlands i över 10 år, bland annat i Rom och Paris men även i Asien. Tillbaka till Sverige och Vadstena debuterade han 1888 med Vallfart och vandringsår.
Som adlig borgerlig författare klassades självklart Heidenstam som konservativ och hyllades till exempel av Fredrik Böök, som senare skrev den stora biografin om Heidenstam. Han var tillsammans med Böök i skottlinjen för August Strindberg i den sk Strindbergsfejden.
Mycket tyder på att Heidenstam inte egentligen var så stockkonservativ som det har målats upp. Han undvek ofta att ställning politiskt, innan han tvingades till det. Han var tveklöst en nationalistisk romatiker men inte nödvändigtvis så högborgerlig i sina åsikter som ung.
Men i likhet med Böök och Sven Hedin och andra var Heidenstam senare tyvärr en Tysklandsvän som beundrade de nazistiska ledarna. På ålderdomen blev han alltmer dement och hans nazistsympatier kan säkert delvis tillskrivas detta.
Verner von Heidenstam valdes in i Svenska Akademien 1912 på stol 8 efter Carl David af Wirsén.
Från 1925 bodde Heidenstam på Övralid som han förknippas mycket med. Privat verkar Heidenstam ha varit en glad gamäng i vänskapskretsen i yngre dagar och var uppenbarligen kvinnokarl som bytte fruar och älskarinnor upp i hög ålder. Han beskrivs som mycket fyndig och kvick av de som har träffat honom.
Bland verk av Verner von Heidenstam kan nämnas:
1888 Vallfart och vandringsår
1889 Endymion
1892 Hans Alienus
1895 Dikter
1897 Karolinerna
1905 Folkungaträdet (trilogi)
1915 Nya Dikter
Kultur