Stuttgart har nu bestämt sig att vara värd för cykel-VM som går den 26-30 september. Man hade varit tveksamma på grund av alla skandaler, men UCI har nu lovat att genomföra en ännu mer intensiv kontrollverksamhet för att verkligen fånga alla eventuella dopare.
Det är bra, och det absurda är att det säkert kommer finnas cyklister att haffa under VM. Trots att alla vet att kontrollerna blir hårdare och att i princip samtliga fuskare kommer åka dit!
Man undrar vad det är för underliggande behov av förnedring som driver vissa cyklister. Pengar brukar ju vara en drivkraft för att våga sätta heder och tillvaro på spel. Men det är inte många branscher där man chansar så fullständigt och går på slak lina som i cyklingen. Många fuskare, kriminella osv brukar ju åtminstone göra någon slags riskkalkyl innan man går åstad. Men det verkar inte cyklister göra.
Är de helt karaktärslösa individer helt i händerna på andra kommersiella intressenter som tvingar dem till dessa handlingar? Som bara använder de tävlande som brickor. Jag tror inte det eftersom ingen har något att vinna på att cyklisten med 98% sannolikhet blir påkommen. Alla inblandade, företag, varumärken etc förlorar ju på händelserna.
Jag tror att det helt enkelt är mycket av en kulturfråga, där många inte har förstått den förändring som cyklingen går igenom. Cyklister och ledare som lever kvar i hur det var förr, från 90-talet och bakåt. När det inte spelade så stor roll. Det i kombination med desperation som det verkar ha varit i Vinokourovs fall.
Adamsson och Vacchi föreslog under Touren att man skulle ta bort alla som var aktiva på 90-talet och tidigare från sporten, oavsett om de är cyklister eller ledare idag. Det är en intressant tanke. Då blir det en omedelbar generationsväxling i ett svep. Med andra attityder hos de yngre cyklisterna.
Men jag tror att det ekonomiska trycket som nu skapas kommer räcka. Sponsorerna bestämmer och det finns ingen professionell cykling kvar om pengarna försvinner av politiska skäl. Företag som inte var så nogräknade tidigare inser att varumärkena förstörs i association med oren cykelsport. När det blir ett sånt massivt media- och konsumentfokus som det har blivit kring dopningen, i synnerhet inom cykelsporten.
